Begreppet dashcam innebär en liten kamera som antingen är fäst på instrumentbrädan eller innanför vindrutan på bilen. Den kan användas för att filma olika trafiksituationer. Ute i Europa är de små kamerorna kontroversiella, och de är inte heller lagliga i alla länder. Här får du veta mer om vad en dashcam är och vad som krävs för att få använda en.
Svårtolkat om dashcam i Sverige
För cirka 5 år sedan förkunnade man att nu var det fullt lagligt att ha en dashcam i bilen! Tyvärr är det inte fullt så enkelt. Visst är det lagligt med bilkameror, men det finns gråzoner att ta hänsyn till. Integritetsskyddsmyndigheten (f.d. Datainspektionen) har ställt sig tveksamma till kameror i bilar och på cyklar eftersom de anses bryta mot kameraövervakningslagen (se citat nedan). Därför borde det krävas tillstånd för att få använda dem. Högsta förvaltningsdomstolen slog dock fast i ett mål 2016 att tillstånd inte ska behövas.
Du får montera en kamera på eller i din bil, en så kallad dashcam, om du kan uppfylla kraven i dataskyddsförordningen och kamerabevakningslagen. Det är dock svårt för dig att uppfylla alla de skyldigheter du har som personuppgiftsansvarig när din bil är i rörelse eftersom mycket information kan komma att omfattas av bevakningen. Det gäller bland annat skyldigheten att informera om bevakningen.
Källa: Integritetsskyddsmyndigheten (IMY)
Vad är det då IMY oroar sig för?
Vanliga övervakningskameror som är stationära kräver tillstånd eftersom människor bevakas och kan identifieras via filmerna. I en bil ser det lite annorlunda ut. Då filmar man omgivningen under färd och det blir kanske inte lika enkelt att identifiera enskilda personer. Istället dokumenteras fordon och registreringsskyltar. Kameran finns främst till för att dokumentera olyckor, vilket försäkringsbolagen hoppar högt av glädje över. Med bevismaterial från en dashcam blir det så mycket enklare för dem att avgöra skuldfrågan. IMY verkar också ha ändrat uppfattning en aning. I §3, punkt.1 i kameraövervakningslagen står följande att läsa:
Lagen omfattar normalt inte heller användning av exempelvis en webbkamera, utrustning för videokonferens, en kamera placerad på vindrutan i en bil eller en kamera fäst på ett cykelstyre förutsatt att användaren är i kamerans eller utrustningens omedelbara närhet och fortlöpande styr över denna, dvs. avgör att den ska användas och vad som ska fotograferas eller filmas.
Källa: Kamerabevakningslagen
Vad gäller i övriga Europa?
Tyskland har stränga regler
Införandet av dataskyddslagen och den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR) i Tyskland gör att man ställer sig mycket tveksam till användandet av dashcams. Detta beror förstås på att kameran filmar andra medtrafikanter och deras registreringsskyltar. Rent allmänt är inte detta ett lagbrott, så länge berörda personer inget märker och inte vet vad som händer med materialet. Däremot är ett offentliggörande utan samtycke – och utan att personer som visas i materialet anonymiserats – ett allvarlig brott mot gällande lag.
Om en videoinspelning avsedd för att dokumentera missförhållanden i trafiken presenteras för tyska polisen, då fungerar den inte som bevis på vad du utsatts för. Tvärtom! Du kan åka dit för brott mot dataskyddslagen. Trafikinspelningar får endast göras av polisen. Tyskland håller hårt på medborgarnas integritet, så bäst är att slå av kameran (eller montera ner den helt) om du är ute och kör i landet. Annars riskerar du skyhöga böter.
I andra europeiska länder
I övriga Europa skiljer sig lagarna från land till land. Men precis som i Sverige är de inte så tydliga, och det finns många tänkbara tolkningar. Här följer lagarna i korthet i ett antal länder…
- I Österrike kan du till exempel bara använda en bilkamera om du har särskilt tillstånd.
- I Belgien, Luxemburg, Portugal och Schweiz avråder man skarpt ifrån att använda dashcams.
- I länder som Bosnien-Hercegovina, Danmark, Finland och Frankrike kan inspelningar användas som bevis, men den andra parten som är inblandad i olyckan bör informeras om att materialet finns och kommer användas.
- I Storbritannien, Italien, Malta, Norge och Nederländerna får inspelningar göras endast för privat bruk.
- I Polen föreskriver lagen att kameran måste vara lätt att ta bort och att inspelningarna ska raderas regelbundet.
- Länder som Serbien, Spanien och Ungern säger att kameran ska ha låg upplösning, och data som inte används bör raderas senast efter fem dagar. Tillgång för tredje part nekas naturligtvis också.
Sammanfattning
Kort och gott kan man säga att det inte finns några tydliga regler för dashcams. Tvärtom lämnas mycket utrymme för egna tolkningar. En sak är dock säker: ju mer du tar reda på i ämnet, desto mindre är risken att du bryter mot lagen när du är ute och kör i Europa. Som redan nämnts så har olika länder valt att närma sig frågan på lite olika sätt. Bäst är att du undviker att använda en dashcam helt och hållet. Det är det absolut främsta sättet att hålla sig på rätt sida av lagen.
Artikeln publicerades först på SIXT Magazine Tyskland
