Faunabroar eller faunapassager, djur- eller viltövergångar; det finns många namn på dessa viadukter som är till för att skydda djur och människor i trafiken. Den riktiga termen är dock ekodukt, och att bygga ekodukter har visat sig vara en lyckosam metod för att förhindra viltolyckor.
Viltstängsel har länge funnits för att förhindra att vilda djur tar sig ut på vägarna och orsakar olyckor. Ekodukter är ett bättre alternativ, eller åtminstone ett bra komplement till viltstängslen.
I Sverige har vi till dags dato färdigställt sex ekodukter, eller är det kanske tio? Antalet är svårt att få grepp om eftersom de inte verkar finnas samlade någonstans. Dessutom prospekteras det på och byggs fortlöpande nya övergångar för mer än en djurart.
Exempel på olika ekodukter och deras användningsområden
Ekoduktens historia
En sak är säker, ekodukter finns över hela landet ‒ från Kiruna i norr till Kungsbacka i söder ‒ och de hittas förstås även utomlands. Olika typer av ekodukter har förekommit så långt tillbaka som på 1800-talet, men efter millennieskiftet kan man säga att de har fått en renässans.
Den allra första ekodukten var egentligen en fiskväg som byggdes på 1880-talet i Rhode Island, USA. Att leda fisk förbi hinder, genom rännor och trappor är metoder som har många år på nacken.
Världens första djurövergång byggdes troligen på 1950-talet i Frankrike, men de har förekommit tidigt i andra europeiska länder också, exempelvis i Nederländerna och Schweiz. Flest ekodukter, det rör sig om allt mellan 600 till tusentals, finns troligtvis i Nederländerna, Kanada och USA.
Räddar känsliga djurarter
I Sverige är det främst kollisioner med älgar och andra hjortdjur man vill undvika. Den typen av olyckor slutar ofta illa, både för människa och djur. Även de materiella skadorna kan bli omfattande. I vissa områden kan trafiken dessutom innebära ett allvarligt hot mot känsliga djurarter.
Ett exempel är groddjur, såsom grodor och paddor. Groddjur är särskilt känsliga för miljögifter och dras till våtmarker som gynnar fortplantning och ett gott leverne. När det goda livet ‒ bokstavligt talat ‒ krockar med en speciellt trafikerad vägsträcka, ja då uppstår det problem. Där är en ekodukt, eller annan typ av djurövergång (exempelvis en tunnel), en lösning som räddar liv.
Ännu en fördel är att en ekodukt i allmänhet kan användas av fler arter än bara däggdjur. Ekodukter i Sverige frekventeras av grävlingar, vildsvin, harar, rävar, olika typer av mårddjur, grodor, ormar med flera.
Fauna Crossings i Australien
I Australien kallas ekodukter för “fauna crossings” och under det paraplyet kan man trycka in flertalet varianter: vilttunnlar, gröna broar (ekodukter), kulvertar eller särskilda faunatunnlar, faunabroar, koalabroar, kapellbroar, glidstolpar, repstegar, samt hängbroar för flygande pungdjur såsom flygpungekorrar och ringsvanspungråttor.
Kort och gott så kan man alltså skapa övergångar och anpassa dem för specifika djurarter. Anpassningar, som exempelvis en repstege eller hängbro för apor, gör att alla viltövergångar inte behöver bli så dyra att bygga. En stor ekodukt kan gå på många miljoner kronor. En enklare repbro kan bli mycket billigare, men fungera minst lika effektivt.
Fördelen med ekodukterna är dock att de kan hjälpa många olika djurarter samtidigt. Där är Slaty Creek Wildlife Underpass, under Calder Freeway i Black Forest, ett fint exempel. Vilttunneln kan stoltsera med att ha räddat fladdermöss, fåglar, koalor, wombats, reptiler och kängurur. Den har således haft stor positiv inverkan på djurlivet i området.
En naturlig del av landskapet
Tunnlar och så kallade “underpasses” går under vägbanan och är därför knappt märkbara för bilisterna. De flesta djurövergångar är dock inte vackra. Betong eller andra visuellt trista material används ofta för att skapa en stabil konstruktion.
När övergångar kläs in i växtlighet och är del i ett naturskönt landskap, då kan ekodukten även vara en fröjd för ögat. Det viktigaste är trots allt funktionen och att de faktiskt används. Ja, att de blir en naturlig del av landskapet för djuren. Här följer några bildexempel.
Banff Wildlife Overpass, Kanada
Som bilden ovan avslöjar är landskapet här magnifikt och vägen leder genom nationalparken, Banff National Park. Ekodukterna smälter in fint i omgivningen och denna återanvänder bergens form i sina två kullar. Gräs och träd har klätt in ekodukten och gjort den attraktiv för djurlivet.
Sedan 1980-talet har den kanadensiska regeringen satsat 100 miljoner dollar på lösningar för att få ner antalet viltolyckor. Som en del i utbyggnaden och renoveringen av motorvägen har man satt upp viltstängsel och byggt ekodukter. Resultatet visar en nedgång av olyckorna med 80 procent.
Dwingelderveld National Park, Nederländerna
I Dwingelderveld National Park i regionen Drenthe, Nederländerna, har man genomfört ett enormt projekt med att återställa ekosystemet i våta och torra hedmarker. Som ett led i byggnationerna har man uppfört flera ekodukter och tunnlar för att skydda djurlivet.
Den näringsrika matjorden har skalats bort och de naturliga vattenförhållandena i ett område på 285 hektar har återställts. Arbetet har inte bara lett till en större utbredning av hedlandskapet, även markvegetation, näringsfattiga (oligotrofa) dammar och artrika gräsmarker frodas. Dammarna gynnar tillväxten av groddjur och projektet har dessutom haft positiva effekter på klimatanpassning och att förebygga översvämningar.
Den röda landkrabban under den årliga vandringen
Julön och Kokosöarna, Australien
En av de märkligare djurövergångarna måste vara den som byggts för den röda landkrabban, även kallad lilla julkrabban. Arten är endemisk, det vill säga den lever uteslutande på Kokosöarna och Julön, sydväst om Java i Indonesien. En gång om året vandrar krabborna ut till kusten för att para sig och lägga ägg. Under den perioden måste de korsa trafikerade vägar och andra farliga platser.
En enkel fem meter hög brokonstruktion i metall gör att krabborna kan klättra upp på den ena sidan, bokstavligt talat vandra över vägen och tryggt komma ner på den andra sidan. Förutom “krabbroarna” brukar de lokala myndigheterna låta stänga av vägar för att skydda krabborna.
Vill du läsa mer om nationalparker i Sverige? Då rekommenderar vi den här artikeln
